4 min lästid
Publicerad 2026-06-24
Del 1. Många studier om snus visar samband, men inte orsak och verkan
Nu kör vi igång. I del 1 av vår intervju med professor Fredrik Nyström går vi på djupet med varför många studier om snus visar samband - men inte nödvändigtvis orsak och verkan.
Läs de andra delarna i serien här
Professor Nyström, du är kritisk till det vetenskapliga värdet av så kallade observationella studier. Men vad är det egentligen och varför funkar inte den metoden så bra för att göra forskning på snusare?
När det gäller snus och nikotin har en stor del av forskningen baserats på statistiska samband som jämför rökare med snusare och med personer som varken röker eller snusar. I vissa studier har man följt personer under många år för att se vad som händer med dem som röker i decennier, jämfört med dem som aldrig röker eller snusar. Detta är alltså vad man kallar observationella studier, vilket betyder att man observerar grupperna och vad som inträffar medan de snusar, röker eller avstår från båda. Men eftersom rökare och snusare ofta har en annan livsstil än icke-rökare och icke-snusare, så kan man inte alltid uttala sig säkert om egentlig orsak och verkan.
Hur menar du?
Jo, om man exempelvis påstår att snusandet ger upphov till en ökad risk för till exempel högt blodtryck, kan man inte bevisa det med en sådan studieuppställning. Man kan möjligen korrekt konstatera att en snusare tillhör en grupp med högre risk för högt blodtryck, jämfört med en grupp som inte snusar. Men det kan finnas andra förklaring till det som man inte tagit med. Exempelvis så
påverkas blodtrycket av hur stressad man är vid mätningen. Och många som snusar blir faktiskt stressade vid läkarbesök och när de mäter blodtrycket, eftersom de ofta väntar sig och får kritik för sitt snusande.
Många har ju slutat röka tack vare snus och vitt snus. Så hur påverkar ”gamla synder” och skador som rökningen orsakat de resultat som snusare får vid hälsokontroller?
När man undersöker kopplingar mellan snus och olika riskfaktorer för hjärtsjukdomar finns det många så kallade störfaktorer. Den mest uppenbara är just att en stor andel snusare i Sverige är före detta rökare, men de finns inte med i några register som pågått tillräckligt länge för att kunna studera eventuell sjukdomsutveckling. Det kommer att ta minst 10-20 år till.
För effekterna av rökning på åderförkalkning och sämre lungor är i princip oåterkalleliga. De kan inte försvinna när man slutar röka, skadorna är permanenta. Om man har utsatts för rök under ett decennium eller två skadas lungorna påtagligt under den tiden, och dessa skador läker inte efter att man slutat. De rapporter som hittills skrivits om riskerna med snusning har ofta inte korrekt hanterat det faktum att många snusare är före detta rökare. Det enda säkra sättet att studera kopplingar till sjukdom för snusare utan att störas av röken från cigaretter är att undersöka personer som snusat men aldrig rökt och sedan försöka justera för störfaktorer. Vilket är svårt, ibland omöjligt.
Men varför försöker man inte?
Det är lättare sagt än gjort. För av tusen medelålders kvinnor finns det inte ens tio stycken som är eller varit ”rena” snusare, men däremot tusen rökare varav cirka 130 också snusat1. Så bland kvinnor verkar det som att en klar majoritet som snusat har rökt innan. Tittar man istället på män som snusar så visar det sig att de som grupp inte bara har lägre utbildningsgrad utan att de också har vistats mer i rökiga lokaler. Detta är faktorer som det är väldigt svårt att på ett vettigt sätt statistiskt justera för. Så kallade störfaktorer. För att kunna göra det måste man nämligen veta den matematiska kopplingen mellan snusning i sig och rökning i sig – med hänsyn till både tid och mängder. Och det känner man ju inte till. Så det är otroligt svårt att helt korrekt beräkna eller justera riskerna för andra faktorer.
Vilka andra störfaktorer än utbildningsnivå och rökiga arbetsplatser finns det som gör det svårt att mäta risker?
Oj, det finns väldigt många. Men några som är svåra att statistiskt korrigera bort inkluderar ekonomi, boende, övervikt och utbildningsnivå, som också hänger ihop med att man är snusare eller rökare. Dessa faktorer förändras ofta över tid; man kanske flyttar, utbildar sig annorlunda eller byter partner, vilket påverkar livsstilen och därmed risken för hjärtkärlsjukdom.
Det låter ju som en omöjlig ekvation. Men går det i så fall ens att beräkna riskerna av att snusa?
Det är ju därför som jag är så kritisk till observationella studier när det gäller just snusning. Statistiska samband baserade på sådana studier ger bara indikationer på risk- eller friskhetsfaktorer. För att verkligen bekräfta ett orsak-och-verkan-samband behövs studier där man har grupper som är helt lika från början, och där man oftast endast ändrar den faktor man vill studera. Man kan teoretiskt undersöka flera, men då behöver man lotta till t.ex. fyra grupper om man vill studera två samtidigt. Sedan följer man deltagarna över tid för att se om olika sjukdomar minskar eller om man blir friskare med avseende på exempelvis blodprover, kroppsvikt, lungfunktion eller blodtryck. Men helst skall man följa upp direkta tydliga händelser; sjukdomar, eller till och med förtida död.
Följ artikelserien här!
